Det är inte alltid lätt att vara liberal.

Har haft en i raden av diskunioner med välmenande liberaler om strukturer. Jag förstår att det inte kan vara helt lätt som liberal när ens hela verklighetsbild faktiskt krockar med hur verkligheten ser ut. För grund tanken i den liberala människosynen är fin men kommer lite på skam när man börjar skrapa lite på ytan.

Individen är fri att handla efter eget förstånd, därför är man också ansvarig för sina handlingar.

Låter självklart och rimligt. Men vad händer om människan nu inte är fullständigt fri utan det finns strukturer och sociala samspel som hela tiden påverkar en? För många liberaler blir det så svårt att man helt enkelt låtsas som det regnar och till varje pris avfärdar saker som klass, etnicitet och kön. Inte för alla dock, det finns gått om socialliberaler där ute som istället problematiserar, diskuterar och teoretiserar om var gränsen mellan individens ansvar går och var kollektivets, kulturens och samhällets normer och konventioner bryter in. Det är en konstruktiv diskunion där liberaler och socialister antagligen kommer lägga tonvikten olika men att helt bortse ifrån att det finns ett socialt samspel mellan människor är att vara både blind och döv.

För om inte det faktum att kvinnor tjänar mindre, utsätts för sexualiserat våld, tar större ansvar i hemmet, får mindre möjlighet till kultur utövning, osv. tillsammans bildar en struktur då måste universum spela oss ett grymt spratt när alla tillfälligheter drabbade just kvinnor.  Man kan ta andra exempel som grundar sig på sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder eller klass.

Man kan inte lösa ett problem om man inte vill se orsakerna till det. Strukturer, normer och konventioner är ingen konspirationsteori, det är värktyg för att se samband och i förlängningen skapa ett samhälle där individen faktiskt är fri och inte bara antas vara det för att det passar in i den egna verklighetsbilden.

Öppet brev till gräsrötterna i C, Fp och KD

Hej

Det här är ett brev till alla er som verkligen sätter ett social framför ert liberal eller konservativ. Alla ni som ser individen samtidigt som ni är medvetna om att individen alltid agerar i ett kollektiv och alltid finns i ett socialt sammanhang. Ni som tror både på individens ansvar och på solidaritet och gemenskap. Vi är sällan överens, vi kan ha jätte bråk om skolan, arbetsmarknaden och skatter men en sak har vi gemensamt; tron på människans okränkbar värde, att ingen ska diskrimineras och att demokrati är det viktigaste av alla värden. Jag vet att det är tufft för många av er just nu med dalande opinionssiffror, hårt kommunpolitiskt arbete och föreningslivets alla åtaganden. Men jag vill ändå skicka en uppmaning.

Vi lever i en tid då SD är tredje största parti i opinionen, SVT ställer frågor om hur mycket invandring Sverige tål och Moderaterna gör utspel om minskad asylinvandring. I det läge är NI viktigare än på länge. Det behövs en borgerlig röst som står upp för individens rätt att fly från förtryck, fattigdom och förföljelser. Det krävs en borgerlig antirasism om vi ska mota den ökande intoleransen, det krävs en bred asyl och flyktingrörelse och vi behöver demokratiska krafter över hela skalan som kämpar mot stängda gränser, godtycklig övervakning och rasism.

Allt för länge har ani-farcismen; arbetet mot den organiserade intoleransen, varigt synonymt med vänstern. Det har förstås många förklaringar, inte minst det faktum att det har och fortfarande finns en ovilja inom vänstern att släppa in borgerligtsinnade personer i rörelsen. Det gick kanske an när fascisterna gick i bombarjackor, lyssnade på Ultima Thule och sysslade med förvirrande konspirationsteorier om judar. Men när dom klär sig i kostym, kan sin retorik och har tagit sig hela vägen in i riksdagen då måste också anti-farcismen bli en folkrörelse som vet vad den pratar om, som kan sin sak och som är minst lika skicklig på att uttrycka sig. Så det här är en uppmaning inte bara till er utan också till alla anti-farcister, vi behöver bli fler, vi behöver bli bredare och vi behöver bli bättre.

Så socialliberaler, kristdemokrater och MUF:are stå upp för era ideal, låt inte Billström tala för er och fortsätt kämpa. Ni behövs! Både i alliansen och i den breda antirasistiska rörelsen. Ni behövs i flykting- och asylrörelsen, i nätvärken och i debatten. Vi behöver bli fler som står upp för demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter för alla. Vi behöver skapa allianser mellan partier, folkrörelser, kyrkor och idrottsföreningar. Civilsamhället måste agera och i det arbetet är ni ovärderliga. Som demokrater, medmänniskor och antirasister måste vi arbeta tillsammans för en värld, ett Sverige och ett Linköping där människor kan söka en fristad, få chansen att bygga ett liv och möjlig het att leva i samexistens på lika villkor. Gör era röster hörda!

Jonas Hasselqvist

Antirasistisk debattör från vänster

Flykting politik på EU-vis

Debattartikel om Ung Vänsters nya kampanj "Riv murarna"som  jag skickade till Corren men  dom var tydligen inte så intresserad av att publicera den. Så då får den hamna här istället. Ja, jag vet att den är rät tråkigt skriven men det finns i alla fall lite bra information och kanske ett och annat argument ni kan använda där ute.

Det finns något djupt svenskt i att se på Sverige som ett landet som illustrerar solidaritet och jämlikhet. Att vi är värdens mest jämställda land, att här är vi minsann inte rasister och att här har vi hittat medelvägen, vi är lagom. Men när man börjar att granska, börjar se, börjar gå på djupet ser man att vi nog inte riktigt lever upp till den bild vi målat av oss själva. Extra tydligt blir det när man tittar på svensk flyktingpolitik.

Sverige och EU för en omänsklig och brutal flyktingpolitik. En politik som utvisar människor tillbaka till krig, förtryck och tortyr. Samtidigt som debatten om invandring präglas av i grunden rasistiska föreställningar. Det pratas om massinvandring, SVT ställe frågor om hur mycket invandring Sverige klarar av och det mest självklara ifrågasätts – människors rätt till liv och hälsa. Ensamkommande flyktingbarns ålder ifrågasätts , människors beskrivningar av tortyr förkastas och asylprocessen präglas av misstro. Svensk flyktingpolitik är tvärtemot den föreställning många har på intet sätt generös, den är inhuman, rättsosäker och till stora delar inte ens svensk. Den regleras nämligen i stor utsträckning av EU, ett EU som till varje pris vill stoppa människor från att söka en fristad, bygga ett nytt liv eller helt enkelt flyr för sina liv.

EU har i ett antal överenskommelser, alltid med den svenska regeringens goda minne, beslutat om en gemensam flyktingpolitik. Det är en politik som leder till att allt högre murar byggs kring EU och att det i praktiken inte finns några lagliga vägar kvar att ta sig in och söka asyl.

En av de överenskommelserna är Transportörsansvaret som innebär att flygbolag, rederier och bussbolag görs till ansvariga för om deras passagerare har giltiga papper eller inte. I praktiken blir då personen i kassan på busstationen den som ska avgöra om en person ens har rätt att söka asyl. I de mest extrema fall har det lätt till att människor som gömt sig på båtar har mördats för att bolaget ska slippa betala böter.

EU:s flyktingpolis (officiellt gränspolis) Frontex har som uppgift att stoppa människor från att ta sig in i EU. Detta genom att patrullera och övervaka EU:s yttre gräns. Frontex agerande har lätt till att människor drunknat, båtar sjunkit och att människor till och med skjutits ihjäl. Deras enda brott var att de försökte ta sig hit för att få sina flyktingskäl prövade. Frontex diskriminerar nämligen inte, de ger blanka fan i om du har flyktingskäl eller ej, dom stoppar alla de får tag på.

Den svenska flyktingpolitiken är en skam ovärdig ett demokratiskt land som säger sig värna de mänskliga rättigheterna. Ett första steg mot en värdig flyktingpolitik är att Sverige blir en röst i EU för en flyktingpolitik som sätter människovärdet främst och som garanterar den mest självklara rättighet vi har, rätt till liv och hälsa. Att vi avbryter massdeportationerna till Irak och Afghanistan och utfärdar en allmän amnesti för alla som lever som papperslösa här. Då och först då kan vi med stolthet säga att Sverige är ett land som värnar solidaritet, jämlikhet och mänskliga rättigheter.

Riv murarna, alla har rätt till en fristad!