Politiska Stridsskrifter & Analyser

När den vita röken läger sig och allt blir som vanligt.

Nu ska jag svära lite i kyrkan, eller nja.... För dom flesta av oss ”vänsterkristna” som följt Katolska kyrkans utveckling de senaste åren (i en katolsk kontext alltså sedan andra Vatikankonciliet på 60-talet) tror jag inte att det jag tänker säga är särskilt kontroversiellt. Däremot kan det både provocera och förhoppningsvis utmana den gängse bilden av Katolska kyrkan inom så väl vänstern som den ”humanistiska” högern.

Franciskus I Bilden är i från 2008 då som kardinal Jorge Mario Bergoglio.

Den vita röken har knappt lagt sig över Rom innan mitt Facebook och Twitter flöde svämmas över med allsköns beskyllningar om den nya påven Franciskus I påstådda eller värkliga försvar för diktaturen i Argentina och hans motstånd mot sammkönade äktenskap och homoadoptioner. Men inte ett ord om hans engagemang för fattiga och kritik mot kapitalismen.

Som en jämförelse kan vi ta debatten efter Hugo Chávez död. Där var vi många som var noga med att ge en balanserad bild av Chávez både hans goda och dåliga sidor. Vi hyllade hans (och hela den Venezuelanska sociala rörelsens) arbete för att bekämpa fattigdom, avskaffa analfabetismen och välfärdsbygge. Samtidigt var vi kritiska mot att jämställdhets reformer inte nått tillräckligt långt, hans konspirationsteoretiska drag och hans samarbeten med diktaturer. Vi kunde hålla två tankar i huvudet samtidigt. Varför frågar jag mig, kan vi inte göra det när det kommer till religion och då i synnerhet katolska kyrkan och påven?

För att verkligen svara på den frågan skulle jag nog behöva skriva en hel bok som behandlar allt ifrån det inmurade påve hatet i vår lutherska tradition, till hur stora delar av den europeiska västen fortfarande brottas med att å ena sidan vara antiimperialistisk och å andra sidan fruktansvärt eurocentrerade. Och såklart motståndet mot kyrkan som maktinstrument för de härskande klasserna.

Själv är jag inte katolik och det finns såväl teologiska som politiska orsaker till det. Det finns massa saker jag är kritisk till i Katolska kyrkan, visa är trosmäsiga andra organisatoriska och några politiska. Samtidigt måste jag som kristen förhålla mig till Katolska kyrkan; det är världens största trossamfund med 1,2 miljarder medlemmar. Det gör också Vatikanen till en av värdens mäktigaste institutioner och då kan det ju vara på sin plats att faktiskt sätta sig in i vad de pysslar med.

Det är inte så att Katolska kyrkan bara hatar bögar, fördömer preventivmedel, undanhåller övergrep mot barn och så där i största allmänhet vill kontrollera människors sexualitet. Det är faktiskt en försvinnande liten del av vad de gör både politiskt och religiöst. Som exempel kan man ta förre påven Benedictus XVI encyklika (typ, lärosatser eller principförklaring för kyrkan) ”Caritas in Veritate” som behandlar internationella relationer, ekonomi och ledarskaps etik. Där formuleras en skarp kritik av marknadsfundamentalism, den ojämlika fördelningen av resurser i värden och att vi måste ta tag i miljöproblemen utan att det drabbar länderna i syd. Man kan ta Johannes Paulus II kritik mot såväl förtrycket i Öststaterna som mot Irakkriget och apartheid i Sydafrika. Räknar man också med det arbete katolska hjälp- och biståndsorganisationer gör framträder en helt annan bild av Katolska kyrkan som politisk aktör. Listan kan göras lång på Katolska kyrkans insatser för en mer rättvis jord. Det ursäktar förstås inte organisationsprotektionism på människors bekostnad, homofobi och en milt sagt förlegad syn på jämställdhet. Men det förringar å andra sidan inte de instanser de gjort häller. Som sagt man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

Vill man faktiskt förstå Katolska kyrkan och inte bara ohämmat kritisera den för att den är just Katolska kyrkan måste man göra det i ljuset av att den för det första är en 1700 år gammal institution. Katolska kyrkan har allt sedan man blev stadskyrka i Romarriket varit en enhetlig organisation med gemensamma kanon (bibeln), dogmer (lärosatser) och liturgi (utformning på gudstjänst firande). De har lyckats överleva Roms sammanbrott, reformationen, franska revolutionen, till och med 68:a vänstern. Det har man gjort mycket tack vare att man har lyckats balansera två egentligen oförenliga egenskaper. Man har inte fallit för trender utan byggt på sin tradition samtidigt som man lyckats fortsätta vara aktuell för människor och långsamt och successivt förändrat sig. Det innebär också att Katolska kyrkan inte riktigt ser på tid som oss andra, det var inte så länge sedan de avslutade sin senaste 500 års(!) utvärdering. Förändringar inom katolska kyrkan sker av naturen långsamt och det har varigt deras kanske deras största styrka.

För det andra är det värdens i särklass största organisation. Det går inte att som genom ett trollslag förändra 1,2 miljarder människors syn på vad som är synd eller moral. Katolska kyrkan är också global vilket gör att man måste ta hänsyn till kulturella, politiska och teologiska strömningar över hela värden. Dessutom ska man komma ihåg att toleransen för olika teologiska vägar är väldigt stor inom Katolska kyrkan där finns både de mest stockkonservativa högerkristna ni kan tänka er men också befrielseteologiska revolutionärer.

Där finns feminister såväl som manschauvinister. Där finns socialister, liberaler, konservativa och fascister alla med det gemensamt att de tror på en Gud, uppenbarad i fadern, sonen och den helige ande.

Så vad är min slut sats av allt det här, jo ett par saker.

Ett; som antiimperialister måste vi erkänna att Katolska kyrkan har en progressiv funktion som vi bör utnyttja. Antireliositeten och antikatolicismen gör att vi utesluter många progressiva krafter i Sydamerika där befrielseteologi är en stor del av deras revolutionära ideologi. Precis som islam är en bärande del eller åtminstone en stor inspiration hos än del vänster organisationer i mellanöstern.

Två; det rimmar väldigt illa med detta förakt mot Katolska kyrkan och där med också mot alla katoliker om vi vill vara trovärdiga i vår kamp för religionsfrihet. I tider där Islamofobin växer sig starkare inte bara i Europa utan också här i Sverige är just försvaret av religionsfriheten centralt. Alla människor ska ha samma rätt att välja om man vill tillhöra en religion och i så fall också vilken oavsett om det är svenska kyrkan, islam, hinduism eller katolicismen.

Tre; Katolska kyrkan är en i allra högsta grad mångkulturell organisation, med 1,2 miljarder människor från varje världsdel och i stort sätt varje land är den ett fet slag i ansiktet på alla främlingsfientliga där ute. Här är en organisation om överlevt i 1700 år och som under hela den tiden varit just mångkulturell.

Slutligen jag kommer aldrig bli katolik, för mig är det fullständigt främmande att vara en del av en organisation som anser sin ledare vara ofelbar (även om det oftast inte fungerar så i praktiken, både Johannes Paulus II och Benedictus XVI gjorde ofta självkritik). Jag kan inte ställa mig bakom den syn på kvinnor och HBTQ-personer som finns i stora delar av Katolska kyrkan och jag har ingen helgon tro. Men jag har stor respekt för Katolska kyrkan som den största och den äldsta kyrkan. Jag har också respekt för påveämbetet som så väl Petrus efterträdare som ledare för 1,2 miljarder själar. Jag är övertygad om att det bara är destruktivt att stirra sig bind på Katolska kyrkans fel och brister utan att se dess positiva sidor. Om vi dessutom vill ha någon som helst trovärdighet i vår kritik mot tex. synen på HBTQ personer eller Katolska kyrkans samröre med diktaturer så måste vi också ha förmågan att se det som är bra.

Så jag ser i alla fall med tillförsikt fram emot att följa Katolska kyrkan med Franciskus I som påve. Jag hoppas och tror att Vatikanen kommer att bli en ännu större aktör för global rättvisa med en påve som för det första kommer från ett land utanför Europa och för det andra har engagerat sig privat i dom frågorna under många år. Jag tror vi kommer se försiktiga men alldeles för långsamma framstötar på områden som preventivmedel och jämställdhet. Men framförallt kommer nog Katolska kyrkan fortsätta vara just Katolska kyrkan, en plats för bön, tro och gemenskap i Kristus.

___________________________________________________________

Vilka är Extremhögern och varför röstar folk på dom?

All fakta i inlägget är hämtad från antologin det vita fältet som finns att ladda ner gratis här

Det finns en massa olika grupper och idé ritningar som vi samlar i begreppet extremhögern.

Begreppet är som så många andra samhällsvetenskapliga begrepp inte perfekt.

Frågan är hur extrema partierna egentligen är och om alla kan kategoriseras som höger.

Men jag kommer trots det att använda mig av begreppet höger i den här texten.

Däremot kommer jag att dela upp ”extremhögern” i två delar.

Den parlamentariska (Sverigedemokraterna; SD, Nationella fronten i Frankrike, Flams Belang i Holland osv.) kallad ”radial högern” och den utomparlamentariska (Svenska motståndsrörelsen, Nordisk Ungdom, English Defence League osv.) kallad ”extremhögern”. 

Varför Höger?

Den Idériktning som vi definierar som extrem- eller radikalhöger har det gemensamt att de har sin grund nationalismen och att nationen är mer en ”bara” ett begränsat land område.

Nationen innefattar en gemensam kultur och ett gemensamt språk. För vissa av dessa grupper är det endast kulturen och språket som är avgörande för om man kan tillhöra en nation (tex. SD:s idé om öppen svenskhet).

För andra finns det också en etniska eller rasmässiga betydelse (tex. Svenskarnas parti och Nationaldemokraterna).

Man kan också i de flesta av dessa rörelser se en väldigt konservativ värdegrund på områden som lag och rätt, jämställdhet, försvarspolitik osv.

Det som däremot kan göra begreppet höger problematiskt inom en del av dessa rörelser är att många har en ekonomis politik som kan stå både i mitten och till vänster. Det finns till exempel en stor skeptisk till trans nationell handel inom många av dessa rörelser och ett stort folkhemsvurmande.

Kort kan man säga att den vanliga höger-vänsterskalan (ekonomi; fördelningspolitik, skatter, statlig inblandning i ekonomin) inte är tillräcklig för att kategorisera dessa grupper utan man behöver en tvådimensionell skala där både den ekonomiska skalan får plats men också en värderingsmässig skala.

Det som kännetecknar extrem och radikal högern är deras position högt upp på den lodräta skalan medan det flesta etablerade partier befinner sig på på den nedre delen av skalan. Jag kommer återkomma till varför det är väsentligt att titt på dom värderingsmässiga inslagen senare när jag pratar om varför Radikal höger partier nått framgångar.

Varför extrem och/eller radikal?

Begreppen extrem och radikal blir bara intressanta när de ställs i relation till något. I det här fallet den politiska mitten. Den politiska mitten är däremot inte statisk, den förflyttas beroende på de politiska styrkeförhållandena, utomstående faktorer och andra faktorer . Och ser olika ut i olika länder.

Radikal respektive extrem i det här sammanhanget blir alltså gradskillnader i hur långt från mitten man befinner sig. Därför blir exempelvis SD radikala och Svenska motståndsrörelsen extrema. (Om man är intresserad av att läsa mer om tanken att den politiska mitten inte är statisk utan föränderlig rekommenderas Antonio Gramscis hegemonibegrep här finns en bra sammanfattning)

Alla politiska rörelser rör sig över ett spektrum på den politiska skalan. I vissa fall företräder man en mitten position och i andra frågor kan man företräda en radikal eller extrem ståndpunkt. Det gäller också de höger extrema och höger radikala politiska krafterna.

En splittrad rörelse

Utöver uppdelningen radikal och extrem höger som i det här fallet mer bestäms av vilken strategi man använder, parlamentarism eller utomparlamentarisk kamp. Kan man dela in denna rörelse i ett antal ideologiska under kategorier så som höger populister, etnopluralister, nationalsocialister och fascister. Gemensamt för alla är att man utgår från en myt om ett avlägset förflutet där människan i den egna nationen levde i gemenskap men varandra. Detta i motsats till det moderna samhället som splittras på grund utav kultur/ras blandning som en konsekvens av en stor invandring. Det finns också en tydlig fiende, någon eller några som hotar det egna kollektivet (folket). Vem huvudfienden är varierar mellan de olika grupperna. Bland populister och etnopluralister är det oftast en inhemsk elit som låter samhället sönderfalla för att känna sina egna intressen. Bland Nationalsocialister är det judarna som är huvud fienden. Under 2000-talet har också idén om en islamsk konspiration där islamistiska ledare allierat sig med den inhemska eliten för att islamisera Europa och västvärlden kallad Eurabia teorin vunnit ett allt starkare fotfäste särskilt bland de populistiska krafterna.

Den höger radikala/extrema rörelsen är alltså långt ifrån enad. Ofta hamnar dom också i konflikt med varandra. Det tydligaste exemplet är antagligen inställningen i Israel-Palestina konflikten. Där de nationalsocialistiska och etnopluralistiska grupperna tar ställning för Palestina i vad dom ser som den yttersta kampen mot det judiska värds herraväldet menads de populister som ser Islam som den stora fienden och ställer sig på Israels sida i vad dom uppfattar som den yttersta frontlinjen i västvärldens krig mot Islam.

Till extremhögern kan man också i mitt tycke räkna vissa religiösa fundamentalistiska grupper så som Islamska jihadister, en del ultraortodoxa judar, Hindu nationalister, visa fundamentalistiska kristna grupper osv. Anledningen till att man kan räkna in visa sådan grupper är att de menar att den egna religionen gör att dom står över andra vilket ledder till en typ av religiös rasism och/eller att man kan sprida religionen med våld.

Varför röstar väljarna på radikal högern?

Det finns massor med olika teorier om varför radikalhögern går framåt i flera länder i västvärlden. De vanligaste teorierna handlar om efterfrågan. Alltså fler människor vill ha minska invandring alltså skapas partier som driver frågan. Andra teorier handlar om utbud och fokuserar på strukturella politiska möjligheter utanför de höger radikala partiernas egna kontroll. Tex. att den politiska debatten har förskjutits från den ekonomisakpolitiska skalan till värderingsskalan i takt med att det skett en ökad konsensus kring den ekonomiska politiken.

Det mest sannolika värkar vara det under 2000-talet har uppstår en större ”marknad” för dessa partier i takt med att de etablerade partierna blivit mer toleranta samtidig som den ekonomiska debatten minskat till för mån för en värderingsdebatt. Det är inte häller så att Jämlikhet alltid är motgiftet mot rasism, tvärt om har vi blivit mycket mer toleranta i Sverige trots att klassklyftorna ökat politik. Även om det finns vissa samband mellan hög invandring och hög arbetslöshet och radikal högerpartiers framgång. 

Kollar man på vilka som faktiskt röstar på höger radikala partier är det inte heller i första hand människor som befinner sig i "utanförskap" utan det är män med medelhög utbildning och medelinkomster på landet eller i stadsdelar nära invandrar täta stadsdelar, alltså inte etniska svenskar i invandrartäta områden.

Slutsats

Vill man på allvar förstå dessa grupper och varför de vinner framgång i västvärden tror jag att det precis som i alla andra frågor är viktigt med ett vetenskapligt perspektiv. Vi måste precis som vi lutar oss mot nationalekonomin när vi pratar ekonomisk politik och statsvetenskapen när vi pratar internationella relationer. Måste vi titta på forskningen kring frågor som rör attityder, orsakssamband och sociologi när vi analyserar och utformar vår politik kring dessa frågor.

För mig blir svaret utefter vad jag har läst att om vi vill motarbeta den organiserade Intoleransen, Radikalhögern och extremhögern då måste vi lyfta debatten från deras planhalva. Det kan man göra på två sätt. Antingen genom att ta radikala ställningstaganden i mottas riktning. Tex. Sverige har massinvandring!. Nej Sverige har en Inhuman flyktingpolitik vi borde låta fler få stanna. eller genom att prata om helt andra frågor. Jag tycker det är jätte bra att vänstern lyfter den ekonomiska jämlikheten som svaret på rasismen. Inte därför att jag tror att mer jämlikhet leder till minskad rasism men det flyttar fokus från invandringsfientliga krafters föreställningar och kan på det sättet fungera attitydförändrande. Det kräver då samtidigt en höger som lyfter liberala svar på samhällsproblemen.

Jag åter kommer till att det viktigaste för en antirasist är att ha svar på frågan:
"Om det inte är invandrarnas fel, varför har vi så stora problem Sverige"
Svaret blir olika beroende på vilken ideologi man företräder.

Ska vi flytta till baks SD:s och deras systerpartiers framgångar måste vi jobba målmedvetet med attitydförändringar och flytta fokus från, ursäkt men skit frågor som inte berör Svensson som tex. RUT, fastighetskatt och restaurangmoms.Folk tycker att invandringsfrågan är viktig därför att konfliktlinjerna inom den ekonomiska politiken suddats ut. Man uppfattar att det finns en konsensus kring dom frågorna och då söker man svaren någon annanstans.

Vi behöver en bred konsekvent antirasism i Sverige som våga vara splittrad i alla frågor utom att alla ska ha rätten att vara sig själva och att alla ska kunna få plats i det Svenska samhället. Där utöver ska vi bråka hejvilt om skatter, välfärd och LAS! ____________________________________________________
Principer för ”Klubben i centrum” Ung Vänsters organisationsmodell

I och med den debatt som förs i Ung Vänster inför vår kongress i år om vår organisationsmodell har jag valt att försöka formulera några principer för den organisationsmodell vi har i dag. Jag kommer också att i en debattartikel argumentera för att vi ska behålla den och inte gå tillbaka till den demokratiska centralismen som organisations modell.

Vår organisationsmodell är ett resultat av mer en hundra år av kamp och organisering, anpassad till dom politiska och organisatoriska förutsättningar vi har idag. Vår organisationsmodell är alltså ingett som förbundsstyrelsen suttit och kokat ihop uppe på 84:an utan det har varit och är en process i hela förbundet som lätt fram till att vi har just den här modellen.

Jag skulle säga att dom grundläggande principerna är: 

Majoritets beslut

• minoriteten följer majoritetens beslut och att lägre instans följer beslut fattade av högre instans.

• majoriteten respekterar minoriteten

• beslut fattas med enkel majoritet

• ordföranden har utslagsröst vid lika antal röster.

Anledningen till att vi är en organisation som utgår ifrån majoritets beslut är för att kunna vara en både demokratisk och effektiv organisation. Det finns lite olika syn på hur beslut ska fattas och hur man som medlem förväntas förhålla sig till dom. Inom tex. den autonoma vänstern vill man gärna ta beslut med konsensus (dvs. alla ska hålla med) risken med att alltid ha konsensus är att man får urvattnande beslut som vare sig är särskilt effektiva i praktiken eller att ingen egentligen är nöjd med beslutet i alla fall därför att dom är sönder kompromissade. En annan risk är ju såklart att man inte kan ta några beslut alls därför att medlemmarna står för långt ifrån varandra eller för att en medlem sätter käppar i hjulet. En annan möjlig inställning till majoritets beslut är den som präglar de borgerliga ungdomsförbunden. Att dom liksom är mer av riktlinjer och att det är helt okej att ändå köra på sin egen åsikt. Det är något som vi i Ung Vänster är väldigt tydliga med att vi inte vill ha efter som vi är övertygade om att den enda möjligheten vi har att påverka är att vi gemensamt går i hopp och kräver vår rätt och då är det viktigt att vi för fram samma budskap över allt.

Organiseringen sker i klubben

• Alla medlemmar är anslutna till en klubb

• Klubba och distrikt har rätt att uttala sig i politiska frågor under förutsättning att man följer förbundets program och stadgar samt tydligt förklarar att det är lokalorganisationens ställningstagande.

• Det är i kubben som vi bedriver huvuddelen av vårt politiska arbete samt studier

• Klubbarbetet utgår från lokala förutsättningar.

• Det lokala arbetet i klubben är grunden för Ung Vänsters verksamhet

Vi organiserar oss i klubbar för att vi är övertygade om att det är i vardagen som vi kan göra den största skillnaden. Det innebär att vi utefter våra lokala förutsättningar driver frågor som människor kan relatera till. Ung Vänster aspirerar på att vara en massrörelse som samlar en bred ung vänster i kamp för socialism och feminism detta gör vi främst genom konkret kamp i vår egen vardag. Vi har som förbund en långsiktig strategi för brytandet av könsmaktsårdningen och avskaffandet av klassamhället genom att flytta fram arbetarklassens positioner och bygga förtroende bland vanliga ungdomar genom att vinna dom konkreta segrarna i vår vardag. I det arbetet blir också klubben central. Och vi har därför valt en organisationsmodell som bygger på just klubben i centrum.

Organisationen baseras på medlemsdemokrati

• Alla medlemmar har rätt att överklaga beslut till högre instans.

• Alla medlemmar har rätt att delta i den interna debatten på lika villkor.

• Medlem som aktivt motarbetar förbundet kan uteslutas, men det ska göras ytterst restriktivt.

• Alla förtroendeuppdrag utgår från årsmötet, årskonferensen eller kongressen. Det vill säga de väljs av medlemmarna och inte av instanser.

• Alla medlemmar har ett ansvar för att se till att gemensamt fattade beslut också blir verklighet

Att vi baserar organisationen på medlemsdemokrati utgår i från att det är medlemmarna på årsmöten, årskonferenser och kongresser som utformar huvuddragen i vår politik. Mandatet att leda som styrelse bygger också på medlemmarnas förtroende och valen sker i direkta val och inte via att klubbar eller distrikt utser representanter till högre nivå. Det innebär också att alla medlemmar har ett ansvara att beslut också genomförs.

Formella strukturer

• Distriktets uppgift är att samordna klubbarnas arbete, att vara en länk mellan förbundet och klubbarna samt att föra ut förbundets politik.

• Lägre instans följer beslut fattade av högre instans och högre instans fattar inte beslut i frågor som enbart rör lägre instans

• Kvinnor skall vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50%

• Styrelsen är politisk och organisatorisk ledning för respektive instans och agerar på uppdrag av och med mandat från medlemmarna.

Att Ung Vänster har tydliga formella strukturer har växt fram ur insikten att det i samhället i stort finns mängder med informella maktstrukturer som inte per automatik hängs av vid dörren när man kliver in på klubbmötet och att det bästa sättet att kontra dessa strukturer är att skapa och formalisera andra strukturer. Det är tex därför som vi har en betydligt mycket starkare mötes teknik en vad de flesta andra organisationer har. Det är också därför vi tillämpar kvotering och jobbar aktivt och strategiskt med hur våra styrelser ska fungera och se ut. Det innebär också att vi väljer styrelser och ger dem ett mandat att leda utan att hela tiden behöva återkoppla till den instans som har valt dem. Exempelvis har förbundsstyrelsen mandat att göra ställningstaganden i "nya" frågor utan att de först har diskuterats på en kongress.

___________________________________________________

Justitsiekanslern har noll koll

Sitter och funderar på hur i helvete Justitsiekanslern tänkte när han beslutade att "inget parti får särbehandlas" när det gäller besök på skolorna. Minn gissning är att han inte att någon koll på vad det faktiskt finns för partier därute. Det är inte bara NDU (nationaldemokratisk ungdom) eller SDU (sverigedemokratisk ungdom) som har tveksam demokratisyn. Vad skulle Justitsiekanslern säga om tex Maoisterna ville komma in på en skola? Maoisterna är ett parti som uppmanar till väpnad resning mot staten och införande av proletariatetsdiktatur är det också ok? Eller SvP (Svenskarnas parti) före detta NSF (Nationalsocialistisk front) som fram till så sent som ett årsdan var uttalade Nazister.

Skolan är inte allmänplats utan en lokal för undervisning och som sådan ska det som sker innanför väggarna vara i undervisningssyfte. Skolan har klara riktlinjer om att undervisningen ska uppmana till demokratiska värden, motverka diskriminering och fostra aktiva samhällsmedborgare (läs här).

 För fan stäng ute nassarna från skolan och låt skolan vara en plats för lärande.

Eleverna på Haraldsbo och Kristine ska ha all heder!